Jag höll ett föredrag för Oxelösunds kommun härom veckan och det här är ett kort utdrag vad jag pratade om. Det är en personlig resa med verktyg som du kan använda i all personlig utveckling vare sig det handlar om smärta, sorg eller andra kriser i livet. Har du frågor eller funderingar; tveka inte att skicka ett mail till mig karin@grundler.se

2002 hade jag svåra smärtor och en utmattningsdepression. Vägen dit var lång. Jag var en duktig flicka som kompenserade för min dåliga självkänsla. Hur duktig kan man bli? Jag fick toppresultat och pluggade länge på högskolan. Fortsatte ända till att jobba med hjärnforskning där jag tillslut blev sjuk.

Jag fick lära mig tidigt att livet kan ta slut fort då min pappa dog. Jag valde livet där han inte kunde välja. Jag funderade på vad som är viktigt för mig i livet och gjorde det. Trots att jag ibland mådde sämre av det fysiskt. Välmåendet sitter i huvudet och jag visste att jag kan påverka!

Den största delen av smärtupplevelsen är lidandet och inte den fysiska signalen. Lidandet är känslorna som förknippas med smärtan dvs bl a rädsla, oro och ångest. Dessa känslor har en naturlig förklaring då en akut smärta kan handla om liv och död.

 

När vi har en smärta över tre månader händer saker i kroppen som gör att de smärtlindrande medicinerna inte fungerar lika bra. Det är förändringar både på vävnadsnivå, i ryggmärgen och i hjärnan. Smärta aktiverar stress i kroppen likaså som stress gör att vi får mer ont. Många av de smärtreaktioner vi har är stressreaktioner såsom övergivenhet, förtvivlan, meningslöshet, rastlöshet, trötthet och koncentrationssvårigheter.

På föreläsningen tog jag upp flera mentala sätt att arbeta med smärta såsom förväntningar att det ska göra ont gör att vi också får mer ont. Hur avslappning och återhämtning påverkar, stress, stöd, kontroll och motion. Vi gjorde mindfulness- och acceptansövningar samt hur vi kan fokusera och distrahera en smärta. Vi pratade också om meningsfullhet och vad som är viktigt för var och en av oss.

Vägen till välmående har jag förenklat i 5 olika steg där vi i början känner oss som offer och en trappa upp till en känsla att vi kan påverka vår livssituation.

1. Smärtpersonlighet

Smärtan kan ge dig en ny identitet, en personlighet som säger till dig själv att det är ingen idé, att du inte klarar något och där du tackar nej av rädsla att det ska bli sämre. Smärtan styr ditt liv. Du känner dig uppgiven, nedstämd och livet känns hopplöst. Du slutar med aktiviteter och tillslut kanske flera av dina livsvärden (det du tycker är viktigt i livet) inte finns i ditt liv längre. Livet känns inte meningsfullt. Du känner inte igen dig själv. Du vill att ditt gamla jag ska komma tillbaka. Här kan gamla trauman i livet dyka upp och här kan det vara bra att gå i egen terapi. Jag kommer ihåg att jag väntade på att läkarna skulle göra mig frisk. Kanske hade dom ett magiskt trollspö eller en ny medicin som skulle hela mig.

2. Erkännande

I detta stadium kan du erkänna för dig själv att du har ont och att du vill göra något åt det. Du söker hjälp, kanske mycket hjälp och springer runt till många läkare, sjukgymnaster i desperation. Du har ett mentalt krig. Om du inte strider tror du att du ger upp livet. Vi tänker att “Bara smärtan går bort, då ska jag…”. Vi väntar på att smärtan ska försvinna för att fortsätta leva. I detta stadium kan vi stanna länge tills vi får bekräftelse på vårt lidande.

3. Bekräftelse

“Det är inte konstigt att du mår dåligt när du har så här ont” fick jag höra av en smärtläkare. Han lyssnade och bekräftade min historia. Äntligen blir jag trodd och min smärta är sann. Jag har nästan misstrott mig själv då smärtan är nyckfull och jag har känt att jag inte har kontroll över den. Jag började skriva smärtdagbok för att se vad som påverkar smärtan. Jag började här också gå i egen terapi. Jag fick stöd och trygghet att fortsätta min väg. Mitt mål var inte längre smärtfrihet utan att leva ett liv i meningsfullhet. Jag slutade vänta på att smärtan ska försvinna för att leva.

4. Acceptans

“Acceptera det du inte kan förändra och förändra det du kan”. Jag slutade kriga. Jag gav inte upp utan jag la ner stridsyxan och slutade lägga ner energi på att strida mot smärtan. Smärtan behöver inte gå bort för att du ska leva ett meningsfullt liv. Jag började leva i nuet och innan mindfulness vad känt så började jag göra just mindfulnessövningar. Jag började bli medveten om mina tankar, känslor och vågade känna in i kroppen. Jag hade haft ont både själsligt och fysiskt så länge att jag var en huvudfoting. Jag hade ingen kontakt med kroppen och kände inte mina känslor, intuition och vilja. Jag kände inte heller tidiga signaler på smärta eller stress vilket hade gjort att jag kunde gå så länge innan jag blev sjuk. Jag blev riktigt sjuk och jag hade förmodligen inte överlevt det liv jag levde förut. Det var väldigt slitsamt för kroppen. Jag lärde mig att i nuet så var livet uthärdligt. Jag lyssnade på mig själv och var snäll mot mig själv och därav kunde jag långsamt bygga upp min självkänsla igen.

5. Anpassning

Att leva ett meningsfullt, snällare liv där du kan vara den du är. Ja det handlar om att du ska hitta dig själv. Du lever efter dina livsvärden, det som är viktigt för dig. Du blir sedd för den du är och du kan bekräfta dig själv att du är bra precis som du är. Du prioriterar dig själv och det som är viktigt för dig. Du känner en självmedkänsla, en ödmjukhet, gentemot dig själv. Du vågar visa dig svag och kan kommunicera dina känslor och tankar för dina närmaste. Kanske behöver du prioritera bort sånt som dom flesta tycker är viktigt. Är det viktigt för dig? Jag startade eget, jag började arbeta med människor, jag har sållat bort bekanta. Jag behöver inte vara som alla andra, behöver inte passa in. Jag kör mitt eget race, jag prioriterar det som är viktigt för mig och mina närmaste. Jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker och tänker. Huvudsaken är att jag tänker snälla tankar om mig själv. Jag har blivit enormt ödmjuk inför både mig själv och andra. Jag skickar ett stort hjärta till alla!

Om vi ritar din livslinje. Till vänster är den dag du föds och till höger är den dag du dör. Hur lång tid har du kvar? Är det hälften som krysset visar eller är det mindre? Vad är viktigt för dig? Hur vill du leva ditt liv? Vem vill du vara i dina relationer? Vad skulle du göra om du vaknade en dag och du visste att smärtan (fysisk eller psykisk) skulle försvinna. Hur skulle du då leva ditt liv?
Glöm inte bort att du är en fin människa som är värd precis allt!